onsdag 20 november 2013

Kanske femte dagen

”INTERNET PÅ HOTELLET: ja.” Det betyder att det finns wifi om man sitter i skrubben bakom receptionen. Men även om man sitter där så finns det inte ibland. Därför hattar mina rapporter från Atlanten.

Gick upp till berget på La Isleta igen härom dagen, tog med tuben för att kanske plåta några av fåglarna. Det gjordes. Dessutom företogs en resa till Puerto Rico på sydvästra sidan där en tornfalk i en park blev ny för resan. På väg till bussen såg jag också en seglare i skyn, mycket tyder på att det var en enfärgad seglare, storleken mest. Hann aldrig kolla in den närmare.

I DAG SKULLE NYA delar av ön kollas av, en Nissan Micra med fler skademarkeringar än Lillen Eklund blev vår vagn. Först drog vi till dammen vid Maspalomas där vi såg sothöna, rörhöna och gråhäger. I palmerna intill skränade munkparakiter och över dynerna, som vi inte brydde oss om att gå ut på, var det mängder av seglare – kändes som tornseglare men kunde mycket väl ha varit både enfärgade och blekseglare.

På vägen tvärs över ön mot nordost hände inte supermucho, men var helt ok. Massor av tornfalk i luften, och tre ormvråkar. På 1 500 meter över havet såg jag några duvor på klippan. Känslan då var att det var äkta klippduvor. Sammetshätta, en hanne, koboltmes, kanariepiplärka och ständiga kanariegransångare var andra roliga fynd. Vad roligt det kan vara.

Taltrast. Som jag vid fyndtillfället trodde var nåt annat.
Svarthakad buskskvätta.
Kanariepiplärka.
Tompa och David.
Dagens enda klipphuvud.

söndag 17 november 2013

Koboltmes i Catalinaparken

SANDLÖPARE VAR PRECIS vad det var, såg hela gänget i går kväll med kikare. Tidigare på kvällen såg jag också två småspovar. Flera silkeshägrar har också observerats längs stranden Canteras.

På eftermiddagen knatade jag norrut mot La Isleta där det blir bergigare. En ganska bra idé, för uppe på den steniga marken fick jag några arter som jag hade hoppats på: kanariesiska, kanariepiplärka, spansk sparv. Dessutom hörde jag det välbekanta knäppet från taltrast, flera visade sig också, och en hona svarthakad buskskvätta födosökte i området.

I MORSE GICK jag till Catalinaparken igen. Inte alls en skön park, mest funkar den som busstorg. Men lite fågel hänger där ändå. Nu när jag lärt mig lätet hörde jag kanariesiska även här, liksom den där gransångaren. En ny art blev öarnas variant på blåmes, koboltmesen. Konstigt nog tycker jag att den har ungefär samma röst som siskorna och gransångaren. Lite sprucken, intensiv, kraftfull. Olika läten förstås, men liknande röster. Koltrast var det förstås i parken också. Rasen heter tydligen cabrerare. Jojo.

lördag 16 november 2013

Dag ett eller två på Gran Canaria

HÄRMED INTYGAS ATT jag har hamnat på Gran Canaria, bor på ett hotel i Las Palmas. Kom i går och såg då tamduva och medlehavstrut, rasen atlantis. Än så länge är det den enda måsfågel jag sett, men har inte kollat så noga heller.

I morse gjorde jag en kort tur till en park för att kolla vad som fanns där. Fler tamduvor, men bland dem också en hel del turkduva. I parken hörde jag också ett speciellt läte, givetvis var det den kanariska gransångaren. Såg också nåt koltrastliknande i parken, men får kolla in den mer sen för att få grepp på vad det var. En sädesärla dök också upp, oklart vilken ras.

PÅ STRANDPROMENADEN PLOCKADE  jag upp en falk över husen – pilgrimsfalk. En silkeshäger flög in och ställde sig på ett rev för att jaga. I går kväll såg jag faktiskt några vadare också. Utan kikare, men fick känslan att det var sandlöpare som sprang undan för vattnet i vattenbrynet. Jag hade inte heller nån kikare. Eller var det svartbenta strandpipare? Får checka det i kväll.

Turkduva i Catalinaparken.
Silkeshägern vid stranden Canteras.
Frukosten vid Canteras. Croissantmacka och café con leche.

söndag 10 november 2013

Ökenstenskvätta i Trosa

BARA SJU MIL enkel resa i dag, till Trosa. En gråhuvad sparv har dykt upp på Utlängan i Blekinge, Gotland har en möjlig rubinnäktergal och på Öland har bergstaigasångare, ökenstenskvätta och svartstrupig järnsparv dykt upp på ett och samma ställe det senaste dygnet, på Stenåsabadet. Bra läge alltså, och vi uppe i norr fick oss också en släng av sleven när en ökenstenskvätta upptäcktes där i går. Åkte dit i morse, mitt kryss nummer 306.

Jag var på plats strax efter åtta och jag var långt ifrån först. Faktiskt så mötte jag en gubbe som cyklandes var på väg därifrån när jag kom. Behändigt nog uppehöll sig den här skvättan intill en asfalterad byväg och var lätt att se. Igenkänningstecken var inte minst att det här var den enda fågeln på plats som käkade insekter, och förstås att den såg ut som en stenskvätta – med den skillnaden att det svarta på stjärten sträcker sig upp till de övre stjärttäckarna. Andra skillnader finns också förstås.

ÖKENSTENSKVÄTTAN HÄCKAR I Sahara och borde väl övervintra nånstans i de trakterna också. Men den här honan har alltså tänkt annorlunda i år. Såna här felflygningar gör ju att skådningen får en liten extra glans, men för fågeln i sig så innebär det mest troligt middag hos en sparvhök – då som maträtt – eller ihjälfrysning.

Men det anade förstås inte Trosaskvättan, faktum är att den såg väldigt pigg och glad ut, nyfiken på folket som stod och tittade på den och närmast smickrad av övrig publik på plats i form av pilfinkar och blåmesar. Från uppställda pinnar spanade den efter insekter och drog snabbt i väg och snappade åt sig dem med jämna mellanrum. En glädjens dag.

Haha, rolig form när den gör sin morgontoalett.
Tihi, ser lite söt ut i sin nyfikenhet.

fredag 8 november 2013

Vitvingad tärna i Gävle

LÅNG BILTUR IGEN i dag, under uppskjutandet av jobb. För jobb fanns, men ibland längtar man ju efter ett telefonsamtal som ger möjligheten att skjuta saker på framtiden. Samtalet kom, det gick ut på att åka upp till den där vitvingade tärnan som hängt utanför ett reningsverk i Gävle den senaste tiden. Tack för det.

Gävle är faktiskt inte så långt bort, 17 mil var det upp till reningsverket bara. Det tänker man inte på så ofta, Gävle är ju mest en plats att passera på väg upp till stan (Östersund) i vanliga fall. ”Skitiga Gävle”, som en gubbe sa som klev av tåget där 1977 då jag var sex år och åkte till Stockholm för första gången.

GANSKA SNABBT HITTADE vi till ett fågeltorn nere vid vattnet. Lika snabbt såg jag en fågel som dansade över vattenytan. Tärnlikt. Precis som en tärna. Eller mest som en svarttärna. Duttande i sitt födosökande, tätt över ytan. Och inte med den där mörka fläcken framför vingfästet som svarttärnor har. Alltså precis som en vitvingad ungfågel.

Vi lämnade tornet medan tärnan glatt duttade på. Ovanligt att en vitvingad tärna är här den här tiden på året vad jag förstår. Jag hade mest tänkt mig att jag skulle se min första nån gång på sensommaren, men november får gå det också. Dessutom såg vi den första höstflocken sidensvans också. Om några veckor kan de börja dyka upp neråt Solnatrakten också. Leve dem!

Mobilbild rakt av från fågeltornet vid T-udden.

måndag 4 november 2013

Toppskarv i Torekov

IBLAND BLIR DET små konstpauser på den här sidan, oklart varför. För det har inte stått helt stilla med skådningen i oktober. Faktiskt så har det dansat in tre nya Sverigearter under tiden: gulbröstad snäppa i Söderhamn, purpurhäger vid Fatburen i Dalarna och toppskarv vid Torekov i Skåne. 304 kryss nu sålunda.

Snäppan och hägern kom under samma dag förra söndan, 65 mil i bil och start redan klockan tre på natten för att vara uppe i tid vid snäppan. Den visade sin hoptryckta kropp riktigt fint. Hägerlarmet kom när vi var ute i Färneboskogarna och letade vitryggig hackspett igen. Nån vitrygg såg vi inte, däremot en fin gråspett. Hägern hade upptäckts tidigare på förmiddan och satt snällt kvar när vi kom dit. Så vitt man vet så sitter den där än i dag.

ETT REPORTAGE FÖR Roadrunner tog mig ner till Skåne den gångna helgen. Lördagen var fri för skådning, men tyvärr blev det inte mycket till havsskådning eftersom vattnet låg kav lugnt. Inga liror och labbar som vi hoppats på. Däremot var det späckat med havssulor, den fågeln kollar man ju gärna in så det var förstås helt okej. En rastande ringtrast dök upp vid Hovs Hallar, två tretåiga måsar sågs utanför Rålehamn, flockar med snösparvar rastade längs stränderna. Och en rejäl tröst mitt i det hela var förstås de sex toppskarvarna som rastade utanför Torekovs hamn. Splendid.